SAMLÄRANDE

Familjen är den viktigaste platsen för barnet. I familjen får barnet omsorg, uppfostran och utbildning. Barnet är en del av det sociala livet i familjen. I familjen blir barnets behov tillfredsställda.

 

Familjen är barnets första läroplats. Redan innan barnet föds, påverkas det av omgivningen. Barnet lär sig basala funktioner från sin familj. Det lär sig att äta, sitta, gå, tala och att samspela med andra. Föräldrar, syskon och släktingar är de personer som barnet mest påverkas av. Forskning är överens om att det mest centrala för barnets utveckling är samlärandet mellan barnet och dess (omsorgsgivare) d.v.s föräldrarna, och andra viktiga vuxna som barnet är beroende av.

 

De vuxnas förhållningssätt och samspels karaktär, avgör hur barnet kommer att utvecklas och uppfatta sig själv och sin omgivning. De resultat som forskningen kommit fram till, visar att den vuxne är den viktigaste kvalitetsfaktorn i barnets tidiga liv. Barnet med sina förmågor och möjligheter behöver medkonstruktörer, med förmågan att lyssna nyfiket till barnets tankar, idéer och teorier. De stimulerar barnet genom att, utmana och träna barnet i naturliga meningsfulla sammanhang i barnets vardag och närmiljö.

 

Barnets och familjens lärande och utveckling sker i samspel med omgivningen. Detta innefattas i ett sociokulturellt perspektiv på lärande, där meningsskapande sker i socialt samspel och kommunikation med andra. Där tankar, värderingar, insikter mm är det centrala. Värderingen, viljan och förmågan till inlevelse är av central betydelse för att skapa ett så bra och konstruktivt möte som möjligt. En av YKI:s främsta uppgifter är att organisera/rigga den sociala dimensionen/situationen för lärande och utveckling.

 

”Vad du säger om mig, det du tror om mig, sådan du är mot mig, hur de ser på mig, vad du gör mot mig, hur du lyssnar på mig,

sådan blir jag!”